Att vid behov kunna tömma urinblåsan är inte en självklarhet för alla. De som av olika anledningar inte har en normal blåstömningsfunktion behöver ett hjälpmedel för att kunna tömma blåsan - oftast används en urinkateter. Katetern kan vara en permanent lösning, sk kvarkateter, eller föras in och avlägsnas vid varje kateteriseringstillfälle, sk Intermittent kateterisering.
Intermittent kateterisering introducerades redan 1946. Till en början kallades metoden för SIK (Steril Intermittent Kateterisering). Dr Jack Lapides konstaterade emellertid kring 1972 att det var viktigare att uppnå regelbunden tömning av urinblåsan än att utföra behandlingen sterilt. Han introducerade istället begreppet RIK (Ren Intermittent Kateterisering). RIK anses idag vara ”Golden standard” för de flesta patienter med oförmåga att tömma blåsan.
Golden standard
Intermittent kateterisering är dagens "golden standard" som:
- skyddar de nedre och övre urinvägarna
- minskar förekomsten av UVI
- reducerar urininkontinens
RIK eller SIK
Vid intermittent kateterisering skiljer man fortfarande mellan ren metod (RIK) och steril metod (SIK). Vanligtvis beslutar verksamhetschefen vilken metod som ska användas vid sjukhusvård. I hemmet används alltid ren metod.
RIK
Brukaren utför själv RIK i hemmet eller på sjukhus:
För att kunna använda RIK krävs egentligen bara vardaglig underlivshygien. Brukaren kateteriserar sig själv som vardaglig rutin. Man använder ofta färdiga kateterset där sterilt vatten ingår. Används torr kateter blötläggs den med kranvatten, eller enligt klinikens rutin.
Vid RIK på sjukhus, av sjukvårdspersonal:
Först tvättas underlivet med tvål och vatten. Var noga med att få bort alla tvålrester som annars kan medföra irritation i urinröret. Använd färdiga set där vatten ingår eller blötlägg katetern enligt klinikens rutin. Använd ren handske eller pincett.
SIK på sjukhus:
Använd färdiga set där sterilt vatten ingår eller blötlägg katetern med sterilt vatten, omgivningen kring urinrörsmynningen tvättas med steril vätska.
Teknik
Katetern förs in i urinröret. När urinen börjar rinna förs katetern in ytterligare ett par centimeter och tas inte bort förrän urinflödet upphört helt. Då dras katetern långsamt ut, samtidigt som ett försiktigt tryck appliceras över blåsan för att uppnå fullständig tömning. Kateteriseringen kan utföras i sittande, liggande eller stående ställning. Eventuellt kan hjälpmedel behövas såsom, spegel, handtag, urinpåse eller förlängningsslang.
Frekvens
Frekvensen av kateterisering regleras av urinvolymen. Denna bör inte överstiga 400 ml. Studier har visat ett klart samband mellan långa intervall mellan kateterisering och förekomsten av bakteriuri. Vid total urinretention är det vanligt med kateterisering 4-6 gånger per dygn. Vanligtvis utförs ej kateterisering nattetid.